Uddevalla
Folkdansgilles historia
Folkdansgillets ursprung
För
många år sedan fanns i Uddevalla en liten
sammanslutning, som kallades Sagostunden. Där fick
barn höra sagor, sjunga visor, dricka saft och äta
kakor – allt under ledning av en snäll lärarinna och
en äldre herre, som helt enkelt kallades farbror
Karlsson. Efter
några år tyckte ett av
de där barnen att det kunde vara roligt att
fortsätta samvaron fast under något annorlunda
former. Man enades om att folkdans kunde vara en
lämplig fritidssysselsättning och 1926 startade man
verksamheten under namnet Uddevalla Folkdansgille.
 Klickbild
Folkdanslagets tidiga
år
Danslaget bestod av åtta par
och två spelmän. Från Skansen fick man låna
beskrivningar på och noter till de gamla välkända
danserna, som övades in under en träningskväll i
veckan. Flickorna sydde dräkter. Det blev de vackra bohusdräkterna. Det var en fantastiskt fin
sammanhållning och kamratanda inom laget och alla
höll ihop i vått och torrt.(dansbanan).
 Klickbild
En kringflackande
verksamhet – utan föreningslokal
Program med lagets repertoar skickades ut och
uppvisningar gjordes runt om i bygderna. Snart var
laget så skickligt att det kom förfrågningar från
när och fjärran om uppvisningar. Bl.a. uppfördes
Värmlänningarna på Grunnebo hed. Periodvis var laget
ute varenda lördag – söndag. Ofta besöktes
Svenshögens sanatorium för att glädja patienterna.
En gång var laget med på en stor uppvisning på
Skansen i Stockholm.
 Klickbild
Övningarna ägde vintertid rum
i gamla Folkets Hus (beläget
där nuvarande
Stadsbiblioteket ligger) och sommartid i Folkets
Park. Innan man
fått den egna lokalen
övade gillet
också sina danser i
källarlokaler, korridorer och
gymnastiklokaler m m
samt i ungdomsgården på
Walkeskroken (f d villan bakom Simhallen).
Folkdansgillet
utvecklar moderorganisationen
Uddevalla Folkdansgille
var en av initiativtagarna till att Svenska
Ungdomsringen (numera Svenska Folkdansringen)
bildades. Vid jubileer har Gillet bjudits in till
Stockholm för att just uppföra de danser som man
gjorde vid moderorganisationens tillkomst!
Likaså var Gillet en av de
Bohuslänska föreningar som bildade Bohuslän-Dals
distrikt av Folkdansringen. Tillsammans med de andra
föreningarna ordnade man bl a kurser på Föreningen
Nordens kursanläggning Bohusgården i Uddevalla.
 Klickbild
Verksamheten går upp
och ner
Under andra
världskriget 1939-1945 låg verksamheten nere.
År 1945 fanns endast 14
medlemmar kvar i laget och det beslöts att laget
skulle utträda ur Svenska Ungdomsringen, vilket
också skedde 1946. År 1948 kom verksamheten åter
igång och det var stor omsättning på medlemmarna.
Lagets ekonomiska ställning förbättrades också bl.a.
genom ett anslag av nykterhetsföreningarnas
centralorganisation. 1949 anslöts laget åter till
Svenska Ungdomsringen. Medlemsantalet var under
dessa år mycket varierande. År 1953 återtog laget
det gamla namnet Uddevalla Folkdansgille.
Folkdansgillet på topp
Gillets glansperiod bör
ha varit på 1970-talet. Det nyväckta intresset för
folklig musik och kultur på slutet av 1960-talet var
en grund att bygga på, och ”den gröna vågen”
kompletterade med sitt budskap att uppskatta och
återgå till landbygden. Medlemsantalet var stort med
omfattande barn- och ungdomsverksamhet och dagliga
aktiviteter i Gillestugan!
 Klickbild
Under 1980- och
90-talen bedrevs en omfattande motionsdansverksamhet
om söndagarna i Folkets Hus. Med stöd av intäkterna
renoverades stugan 1992.
Folkdansgillets
koppling till politik och nykterhet
Folkdansgillets stadgar
följer Svenska Folkdansringens. Det innebär att vi
är politiskt och religiöst obundna. Det innebär
också att vi undviker ett överdrivet alkoholbruk.
År 1935 gick laget upp i SGU
(Sveriges Godtemplarungdom, en
nykterhetsorganisation) för att så småningom
(troligen år 1950)
åter bli
självständigt. Det var även ett mycket gott
samarbete mellan laget och de olika
nykterhetsorganisationerna samt med folkdanslaget i
Lysekil. 1938 anslöts laget till Svenska
Ungdomsringen för Bygdekultur.
Dräkt
Så här började
Folkdansgillets dräktintresse
I
Folkdansgillets barndom fick flickorna sätta sig ner
och sy dräkter för det första officiella
framträdandet. Det blev de vackra bohusdräkterna;
för pojkarna byxor av blått hemvävt vadmalstyg och
jacka i samma material och till det en väst i rött,
blått och gult, blå strumpor samt vit skjorta.
Flickorna uppträdde antingen i blå eller röd kjol
med vitt förkläde, vit skjorta och väst broderad i
”krabbasnår” samt röda strumpor. På huvudet den
lilla vita hätta, som påminner om holländarnas
huvudbonader med uppvikta flikar vid öronen och en
smal spets som garnering.
Så har
det fortsatt; vi väver och syr våra egna dräkter.
Och vi väljer ofta en dräkt från den bygd vi
härstammar från. Det ger bäraren en färgglad
identitet! Dräkten står i fin samklang med de flesta
av de gamla danser vi dansar. Den är också lite
”teaterkostym” när vi medverkar i historiska
sketcher. Och slutligen: Som finkläder i högtidliga
sammanhang fungerar den jättebra!
 Klickbild |
